Färgsprakande, fransig och våfflad ska jag vara på lördag. Nämen å så snyggt tänker ni. Jajjamensan lovar jag. Disken slamrar inifrån köket. Det är ett trivsamt ljud. Men som tyvärr hos mig framkallar vissa lathetskänslor. Om han diskar borde väl jag göra nåt vettigt? Fast att jag diskade sist. Mystik.

Nu lyssnar jag på The Cardigans ur vårt nya ljudsystem. Man kan göra allt i den där apparaten. Se på film. Blu-ray OCH DVD. Och lyssna på musik. Och höra min skönsång. Snitsigt värre. Herman är in love. Jag oroar mig för hur min ljusstakesgruppering ska se ut. Vi funderar över olika saker här i livet helt enkelt.

Nu ska jag fixa ihop lite grönsaker till kvällens matintag. Blir hemgjorde burgare med bacon och hickorysås. Som bara är hickory i våra sinnen. I det verkliga livet är det den billigaste barbecuesåsen som fanns. Men det viktiga är vad vi vill att det ska vara. Så då är det så.

Imorn då! Vad händer då undrar ni. Jo då ska vi göra premiär som barnvakter. Huggan here we come! Kommer gå galant. Om vi bryter ihop av pressen kan vi bara ropa på pappa Peter. Han ska bygga badrum en våning ovanför. Så det är liksom en barnvaktning med stödhjul. Men om vi ska visa vad vi går för! Bästa barnvakterna in the whole wide world.