Jag och min vita springare Sofia har haft två fina år tillsammans. Jag kommer ihåg vår första tur. När jag fyllde 25 fick jag en cykel i present av mamma. En efterlängtad och fantastisk present. Strax efter min födelsedag åkte vi till en cykelaffär i industriområdet. Efter en lång stund av klämmande och kännande på olika kandidater bestämde jag mig för en vit stilig Sofia Monark.När det var dags att hoppa upp och trampa hemåt hamnade vi mitt i en hagelstorm, trots att vi nästan var inne i maj. Men vi klarade oss igenom den turen och har efter det haft många utflykter tillsammans. Här senast trampade vi oss ut till Ulva Kvarn med fina vänner som sällskap.

 

Vissa nätter har jag varit orolig när hon har stått alldeles ensammen på stan. Men hon har alltid stått och glänst så fint där dagen därpå när hon fick komma hem igen. På vintrarna har hon bott i vårt cykelförråd och haft det gott.

 

Förstå hur förvånad jag blev, när jag igår upptäckte att det inte stod någon fin Sofia Monark i cykelstället på Alrik. Jag kikade i förrådet, och tänkte att jag kanske blivit förvirrad och glömt vart jag lämnat henne. Men inte då, hon syns inte till någonstans.

 

Till dig som stal min fina cykel vill jag bara säga:

Du förtjänar inget annat än att tappa allt hår, en arm och att få ett extremt överviktigt högerben. Jag hoppas att du aldrig mer sover en hel natt, och att dina nya kläder alltid går sönder i första tvätten. Hur mycket deoderant och parfym du än sprayar på, så luktar du alltid lite som en lök. Tycker du att det känns värt att sno min cykel? Va? Va? Om inte sp vet du vart den stod. S ställ gärna tillbaka den. Tack då.