Idag fixade jag en sak jag tänkt ordna länge. Jag köpte en liten skrivbok till bebisen. Jag och Herman kommer skriva små brev till den lille, om hur det känns att han är på väg och hur vi (kanske framförallt jag) mår medan tiden går. Vi ska klistra in ultraljudsbilder och andra små minnen. När han är här skriver vi om hur han har det. Hur han växer och vilka hyss han tar sig an. Hur det känns att få vara just hans förälder. Känns som en fin sak att kunna ge honom när han är stor. Så att han förstår hur himla efterlängtad han varit.

74 dagar kvar.