Drömde här på morgonkvisten att jag misstänkte att jag fick missfall. Kom i alla fall blod. Mycket obehaglig och läskig dröm. Fy. Och för att toppa på det hittade jag inte Herman.

Tur att jag har en omtänksam liten grabb i magen, för som han har levt rövare sen jag slog upp ögonen är inte vanligt så här på morgonen. Han har rört sig hela tiden sen jag vaknade för en timme sen. Perfekt sätt att skrämma bort sista tankarna efter en ond dröm. Barnmorskan sa att det bästa tecknet att veta att han mår bra är mycket rörelse. Så nu kan mammahjärtat lugna sig. (Shit, jag ska liksom bli mamma. Känns fortfarande svårt att greppa..)

Kikar på något program från Aussie. Nu är de utanför Byron. Vilka minnen man har där ifrån!