I början av min graviditet kunde jag undra hur det skulle se ut och kännas när magen var stor. Nu är det en jättekula som vuxit sig fram. Konstigt det där hur den bara växer så att det knakar. Plötsligt har man en stor kula mitt på kroppen! Och den är där för att det bor ett litet liv där i. Som viftar och vevar och lever sitt egna lilla liv. Jag längtar verkligen tills jag får träffa min inneboende. Tänk när jag kan ligga och titta på mina killar tillsammans, när det ligger en liten skrutt på Hermans bröst. Nä du lille krabat, nu är det skönt att vi snart får träffa dig! Vi längtar så!