Så var det helg igen. Veckorna praktiskt taget flyger iväg! Undra om jag kommer känna likadant när jag slutar jobba om tre veckor. Har börjat räkna ner nu på jobbet, och göra som små tecken till mina kollegor att det är bara är tre veckor kvar. Mest för att retas lite. De gillar det inte, moahaha! Skämt åsido, kommer sakna min närmsta grupp. Vi är fyra powerkvinnor som jobbar bra tillsammans. Alla med starka viljor och åsikter, men inte en endaste gång har vi blivit osams (till skillnad från min gamla grupp där vi bråkade dagligen). Som min vikarie sa, fett att jag är gravid och att hon får jobb. Men sjuk ofett att det är jag som försvinner. Hoppas verkligen att hon hinner få fast tills jag kommer tillbaka, kan inte tänka mig vad trist det skulle bli utan henne.

Jag och en kollega fick två böcker av vår chef igår, som tack för ett mycket väl genomfört projekt. "De här kommer ni ha nytta av när ni blir chefer". Så då vet jag vad jag ska göra nu då, varva mammaböcker med chefslitteratur. Perfekt kombo!

Dagen bjuder som vanligt på en tur till tvättstugan. Sen ska vi fira Hermans mamma som fyller år, gå ut med Leo och festa loss hos finaste Evelina & Patrik. Där blir det schlager för hela slanten. Om jag kommer i min paljettjaca blir det den kvällen till ära, men har ytterst svårt att se att jag får plats i den numera. Magen har fullkomligt exploderat den senaste veckan! Lillen ligger så himla ytligt, så minsta förändring av hans position ändrar magens look. Idag ligger han och buffar ut rumpan till vänster av naveln, så jag har inte en centrerad navel längre till exempel.

Det står på min app att små bebisar sover i magen cirka 95% av tiden så här dags i en graviditet. Det kan jag garantera att det inte stämmer. Inte för oss. Har varit uppe ungefär 6 gånger i natt. Inte en av de gångerna har han varit still. Och inte nu heller, det sprattlas för fullt. Han kanske rör sig i sömnen i och för sig, men en stillsam bebis bär jag inte runt på. Hans små buffar och stora yviga rörelser är charmiga, men det kan man lät glömma i den mörkaste natten. Då kan jag känna mig lite uppgiven, och så längtar jag ihjäl mig tills han håller mig vaken om natten fast utanför magen. Då kan jag i alla fall andas in hans doft och pussa hans lilla hjässa samtidigt.

Tur att jag har världens finaste brorsdotter. Utan henne skulle väntan bli outhärdlig! Det tackar vi för. Det där gjorde ni bra Niclas & Frida.