Hello!

I morgon lamnar vi Samui for Phangan. Kanns konstigt att aka dit igen. Mycket lar ha forandrats sen sist! Kommer garanterat sakna mina underbara resekompisar fran forra gangen. Lar bli helt annorlunda this time. Ska ju bo pa hotell till att borja med. Alla bungalows o sa var uppbokade, sa det blir lyxboende. Inte mina resekompisar emot. Ska bli ratt skont med frascht boende som avslutning pa resan. Kanske dags att vanja sig med handfat och varmvatten igen. Herman lar ju undra varfor jag borstar tanderna i duschen annars..

Idag har vi haft stralande sol igen. Harligt! Har fatt en ratt sa rod snok, men det ar snyggt va?
Hittade inga vykort sist, sa det blir skrivande idag istallet. Kan sitta och smygkika pa nan som raggar pa en thaitjej ocksa. Ganska kul att lyssna pa killarna som pratar med varandra om sina erovringar. Sjukt oppna verkar de vara om att det koper sex. Ackligt. Och det ar liksom sana killar man inte skulle tro det om. Sa slapp for guds skull inte ivag era boyfriends pa egen hand.. :P

Kanns lite som Koh Phangan kommer bli halvjobbigt. Kommer vara lite pa vag hem eftersom det ar sista stoppet innan Bangkok. Borjar bli latt rastlos av strandhanget och all tystnad. Ar inte van att prata sa har lite! Munnen kommer ga i ett nar jag kommer hem. Sa kom inte och sag att jag inte varnat er!

Saknar att hanga med alla harliga sjukt mkt. Sa kommer vara en sallskapssjuk Emmie som kommer hem.
See ya!

Hello there! Nu har vi efter en lang lang lang resa tagit oss till Koh Samui. Jag och Frida var ju tvugna att kora ett visa run till Burma for att fa stanna i Thailand tva veckor till. Bussen skulle ta 5h, men saklart tog det langre tid och vi fick stressa som djur for att hinna fa alla stamplar innan kontoren stangde. Mellan Ranong (Thailand) och Burma akte vi en Long tail boat med tre barn som styrde. Lagom sakert, eller? Ackliga barn. Hoppas deras bat har sjunkit nu. De holl bara pa och lurade oss pa pengar och var fruktansvart otrevliga. Usch!  Men men, nu har vi dendar jakla stampeln i alla fall.

Efter stamplandet var klart hade givetvis bussarna slutat ga, men vi var forbannade pa den dar skitstaden med dess oerhort otrevliga invanare sa vi tog en taxi i 3 h till Surathani med en man som kallade mig for lady hela resan. Han var lustig. Vi bodde pa samma hotell som honom, och tio i sex morgonen efter stod han och bankade pa var dorr och skrek "lady wake up" Tror ni vi oppnade? Nej. Sen tog vi buss och en guppande bat till Koh Samui dar NIclas motte oss. Han ar lite bakvamare av sig sa han tog flyget.

Nu bor vi pa Lamai beach. Trevlig strand, men mycket vagor. Hoga, sa det ar lite smasvart att ta sig ner i vattnet ibland. Jag bor i en bungalow och Niclas och Frida som har blivit valdigt bekvama bor i ett hotellrum som kostar 4 ggr sa mkt som mitt. Ar visserligen ett rum for tre personer, men anda. Mitt ar ju for tva. Jaja, folk lagger pengar pa det dom vill. Skont att jag slipper i alla fall.

Ar fortfarande molnigt vilket ar jakligt trist. Men man blir val brun anda kan man hoppas. Marks inget dock. Bitter? Ja lite. Ar lite bitter over att flygen hit kostade sa mycket. Hade det inte kunnat funnits en endaste rimlig biljett till Idun? Sa hade jag sluppit vara ensam sa mkt. Ar imponerad av de som reser sjalva! Men antar att man traffar fler folk da. Har ar det konstigt nog inte sa mkt unga som jag trott. Inga backpackers typ. Trist! Hoppas pa battre lycka pa koh phangan!

Nu ska jag snart satta mig pa en bar och ta en ol. Ensam. Japp, premiar! Ska skriva lite vykort. Sa dt blir nog trevlans :)

Ses snart! Puss