Igår hade mamma och Jocke en sensommarfest i trädgården. Mycket trevlig kväll! Supergod mat och magiska drinkar. Kvällen till ära var Max, en gammal högstadiekompis, bartender. Superduktig! Och verkligen kul att träffa honom igen efter alla år. Jag sportade ny knallröd blus och tweedkavaj. Och gamla jeans (äntligen passar några av alla gamla jeans igen!). Idag är jag trött som tusan, och Max med. Men i morse ville han upp 5.30. Kul. Nu sover han som en stock i min famn. Mysigt men efter en timme börjar det bli lite krampfeeling. Herman fick pilla in en kudde som stöd!

I en så liten förpackning! Alltså, hur snäll måste inte jag ha varit i mitt liv som fått en så bedårande son? Oftast glad som en lärka och det är inte så svårt att lura fram ett leende. Min gosunge! Det är så himla härligt att plocka upp en leende krabat ur sängen på morgonen. Då glömmer man snabbt att natten var lite sisådär sömnmässigt.