Hur irriterande när..

Fönstrena är öppna på tåget. Ac funkar prima då. Jaja, jomenasåatt prima vettu. Inget ljud heller. Lider absolut inte av tinnitus nu. Nej nej. Ljuva öronsus.

Folk äter banan på tåget. Euuu. Denna stank.

Överhuvudtaget ogillar jag snaskande. Smask och snask. Folk som tuggar med öppen mun. Speciellt gubbar med näshår.

Snart ska vi hämta upp lillgåsen och köra en sen kvällsrunda golf. Kick ass är vad vi ska göra.
Gick finfint sist, så lär bli svårt att spela på handicap idag.
Ut i värmen nu och öka klibbigheten på kroppen. Oh yeah.

Hej och hå,
Jag sitter nu och väntar hem min ängel.
Nyss skickade han ett sms som gav mig fjärilar i magen. Han kan min man. Kärlek är det bästa som finns.
Jag kan vara dålig på att visa människor i min omgivning vad jag tycker och tänker om dom. Men en sak kan jag säga, finare vänner än vad jag har. Det finns inte. Det kan jag garantera er.

Nu vill jag att min skrutt ska komma hem och pussas med mig.
Nu nu nu.

Jag håller på och bakar också. Inte fullt så lyckat som min förhoppning var. En kaka till byggkillarna aka Hermis och Patte och en kaka till ett par födelsedagsbarn. Hoppas att de blir ätbara. Snälla kakmonstret, gör mina kakor goda!

Fick trevliga besked idag på jobbet. They like me. Wiho!

Konstigt inlägg. Men ibland är jag konstig. Kan vara därför. Känner mig liksom lite osammanhängade.
Snapsglas in the basement. Där finner ni mig. Frustandes och grymtandes.

Grattis Vickan och Daniel på er kärlekens dag!
Önskar nästan att jag kunde vara i Stockholm och titta på dem när de åker förbi alldeles uppklädda och härliga.
Nu ska jag kila iväg till frisören och göra nånting med mitt hår.
Ingen aning om vad, men det blir nog trivsamt till sist!

Sen kommer Evelina hit och så ska vi planera inför midsommar. Kommer bli så mysigt i år tror jag.
Färre än vanligt, men det spelar mig ingen roll. Är ett par få som kommer saknas, men vilken kvalitet på gästerna :) Om folk inte uppskattar att man styr upp en fest och inte ens behagar att tacka nej, så tänker inte jag vara den som tjatar. Inte i år. Inte nästa år.

Puss kära vänner!

Ska lägga upp fina bilder på fint folk från min fantastiska examensfest!
Blir lycklig varje gång jag tittar på tavlan vi målade.
Och jäklar vilket roligt kortspel vi hittade på. Flest skratt i år avfyrades runt det där bordet.

Lovelovelove.

Hörrni, det här med fotboll. Är det inte lite överskattat?
Vi har en tv på jobbet, som vanligtvis visar vilka som är påloggade på telefonerna och annat spännande. Numera visar den fotboll dagarna i enda. (Hur stavas det där sista egentligen, menar ju liksom inte dagarna i röven. Får bli sådär. Så så, troligtvis korrekt. Bara en liten tanke.) Jag hatar de där himla blåsinstrumenten. Ett dovt konstant läte förpestar min arbetstid. Nej så illa är det inte. Killarna är avundsjuka på mig som ser tv'n. De flesta gör inte det. Mest jag och Eva, de enda två helt ointresserade. Love the irony.

Timmarna blir till dagar, och dagar blir till veckor. Tiden verkligen flyger förbi. Är det så här det ska vara nu tills jag blir pensionär? Fullspäckad schema, vecka efter vecka. Kvällarna fylls med roliga, glada aktiviteter. Vänner, golf, familj, festligheter i höga klackar, skratt som ekar, glas som klirrar, jord under naglarna, promenader innan staden har vaknat, mysiga stunder med sötnosen i soffan, aw's med genuina härliga arbetskamrater. Jag härligt var ordet. Men mycket. Hinner inte med allt det där som man vill. Ännu mer roliga saker. Fler fina vänskapsrelationer som behöver vårdas. Vuxenlivet har sin baksida. 

På torsdag blir det The Baseballs utanför Katalin. Hoppas på solsken. Trevligt sällskap och rolig musik. Om man skulle lyssna in sig lite kanske. Men när då? 

Nu ska jag öppna senaste tillskottet i bokhyllan. Tårtgeneralen av Fredrik och Filip. Märklig bok men jag lockas ändå till att läsa mer. Slukar böcker numera. Så om någon av er behöver ett boktips så kan ni komma hit och leta. 

Kärlek är nog det bästa som finns. Och nu råkar det även vara så att jag har den bästa pojkvännen i världen. Trist för er andra, men bra för mig ;)

Igår när jag begav mig till mitt sista seminarium någonsin, så insåg jag att jag hade glömt telefonen hemma. Meck meck, då skulle det bli hetsigt att hinna hem innan tåget. Men man kan ju liksom inte klara en dag utan telefon! Och vad som komma skulle innebar verkligen ett behov av telefon..

Efter mina två timmar av seminarium, som gick bra! Hör ni? Bra! Min lärare sa att jag kunde fira med champagne, och bättre kan det väl inte bli? Jag är klaaar! Woho! Men tillbaka till det jag skulle berätta. Efteråt stod jag och pratade med Hanna i en kvart. Om lärare och strul och hej och hå. Men tiden började bli knapp, så jag fick skynda ut till cykeln. Och vad finner jag där? Världens snygging! Då har min älskade skrutt suttit och väntat på mig i en timme o tjugo minuter med min mobil. Sötaste söten. Han visste inte riktigt när jag slutade, så han var där sen tio. Min fina! Så vi cyklade iväg och så fick jag bjuda honom på lunch, och sen bar det av till tåget.

Sen jobbade jag på i godan ro, och lyckades bli övertalad om att ta en öl med Marcus, Kalle och Henrik. Trevligt. Trots många försök att övertala mig till att ta en andra öl knallade jag i rask takt till stationen. Möts av kaos och människor i tusental. Fanns inte en ledig mm inne på stationen. Då har det varit någon tragisk olycka med dödsfall och allt, och alla tåg hade stått still i flera timmar. Bussarna var fulla fram till nio vad Herman kunde se, och information om tågen fanns inte. Att vänta i timmar kändes väldigt inte lockande. Så då erbjuder sig min drömman att komma och hämta mig. Vilken prins! Så han kastar sig in i bilen och kör mot Estocholmo.

Jag sprang tillbaka till M5 och hoppades på att mina kära kollegor skulle vara kvar, och det var dom! Förvånade att se mig, men glada! Så jag hängde med dom ett tag till innan Herman hittade på mig. Så våra planer om egengjorda burgare byttes ut mot McD. Helt okej avslut på dagen ändå. Vi fick ju tjattra hela vägen hem, och det är aldrig fel. Ett par öl innanför bältet leder ju inte direkt till en tyst Emmie.

Jag ville helt enkelt bara förklara för er att min pojkvän är bäst i världen! Nu ska vi snart bege oss till Sthlm på skrattfestival och mys. Puss och hej!



Gammal bild, men lika söt ändå!