Kärlek är nog det bästa som finns. Och nu råkar det även vara så att jag har den bästa pojkvännen i världen. Trist för er andra, men bra för mig ;)

Igår när jag begav mig till mitt sista seminarium någonsin, så insåg jag att jag hade glömt telefonen hemma. Meck meck, då skulle det bli hetsigt att hinna hem innan tåget. Men man kan ju liksom inte klara en dag utan telefon! Och vad som komma skulle innebar verkligen ett behov av telefon..

Efter mina två timmar av seminarium, som gick bra! Hör ni? Bra! Min lärare sa att jag kunde fira med champagne, och bättre kan det väl inte bli? Jag är klaaar! Woho! Men tillbaka till det jag skulle berätta. Efteråt stod jag och pratade med Hanna i en kvart. Om lärare och strul och hej och hå. Men tiden började bli knapp, så jag fick skynda ut till cykeln. Och vad finner jag där? Världens snygging! Då har min älskade skrutt suttit och väntat på mig i en timme o tjugo minuter med min mobil. Sötaste söten. Han visste inte riktigt när jag slutade, så han var där sen tio. Min fina! Så vi cyklade iväg och så fick jag bjuda honom på lunch, och sen bar det av till tåget.

Sen jobbade jag på i godan ro, och lyckades bli övertalad om att ta en öl med Marcus, Kalle och Henrik. Trevligt. Trots många försök att övertala mig till att ta en andra öl knallade jag i rask takt till stationen. Möts av kaos och människor i tusental. Fanns inte en ledig mm inne på stationen. Då har det varit någon tragisk olycka med dödsfall och allt, och alla tåg hade stått still i flera timmar. Bussarna var fulla fram till nio vad Herman kunde se, och information om tågen fanns inte. Att vänta i timmar kändes väldigt inte lockande. Så då erbjuder sig min drömman att komma och hämta mig. Vilken prins! Så han kastar sig in i bilen och kör mot Estocholmo.

Jag sprang tillbaka till M5 och hoppades på att mina kära kollegor skulle vara kvar, och det var dom! Förvånade att se mig, men glada! Så jag hängde med dom ett tag till innan Herman hittade på mig. Så våra planer om egengjorda burgare byttes ut mot McD. Helt okej avslut på dagen ändå. Vi fick ju tjattra hela vägen hem, och det är aldrig fel. Ett par öl innanför bältet leder ju inte direkt till en tyst Emmie.

Jag ville helt enkelt bara förklara för er att min pojkvän är bäst i världen! Nu ska vi snart bege oss till Sthlm på skrattfestival och mys. Puss och hej!



Gammal bild, men lika söt ändå!