Som underhållning till maten fick vi en hysteriskt gråtande granne. Både jag och H satte nästan maten i halsen när vi hörde en rejäl smäll följt av tystnad. Efter nån minuts fullkomlig tystnad efter all hyster (och lätt panik hos oss) började hon väsnas igen. Den där minuten trodde vi nästan att hon skjutit sig själv. Sjukt läskigt! Men nu verkar någon vara där och prata med människan. Stackars tjej! Man undrar ju liksom vad som framkallar sånt där hysteriskt gråt.