Här sitter jag i min blommiga ryssjal. Är på väg hem till uptown efter en kväll med fantastiskt sällskap av en fin Anna och en härlig Ida. Det är för såna fina vänners skull som jag önskar att jag bor i Sthlm.
Men nu är jag på väg hem till en fin kille. Lyssnar på Let love in med Goo Goo Dolls och förundras över hur sura tågfolk ser ut. Hur långt in kan ett litet leende sitta?