Hej hå,

Igår var vi på konsert i nya arenan, nämligen Swedish House Mafia. Festlig tillställning! Jag och Evelina chockerades redan i tunnelbanan av all galenskap, och nästan förfärades över vad som komma skulle. Så otroligt mycket folk, alla runt 20 halsandes i diverse spritflaskor. Vi kom fram till att våra Visbyjag skulle älskat stämningen, men våra gamla själar kände oss lite felplacerade. Men en upplevelse var det minsann! Konserten var bra! Inte fantastisk som många andra tycks ha upplevt den sen. Första dryga timmen var en lång startsträcka och publiken var inte riktigt på tå. Sista 45 var det drag kan man säga. Alla dansade och hoppade och sjöng med där det gick. Kul! Lillkillen gjorde inget väsen av sig, så jag antar att house inte var hans kopp te. Hemma var vi strax innan tre. Skönt att krypa ner i sängen efter en bra dag. Jag och Evelina hann hänga några timmar innan konserten, alltid lika mysigt! Vi shoppade, spanade pyssel och åt mat och fikade. Alla borde få ha en Evelina. En toppendag!

Idag är det lite oklart vad som händer. Känner mig rätt sliten från igår, men rastlös. Vi ska nog kika lite julgrejer, är på jakt efter en bock eller tvp att spraya svart. Och så ska det plockas kottar till julfix!

Till en liten tanke om den bubbla jag just nu befinner mig i. Just nu växer det ett litet liv inuti mig. Världens sötaste kille med plutläppar och rund liten näsa. Han är redan mitt allt och hur mycket jag längtar efter honom går inte att beskriva. Det här är ju inte intressant för alla kan man märka, så då kan ni bara se det som en liten varning om att det kan dyka upp en del bebis/gravidtankar här framöver. Och om det är trist och ointressant kan man bara klicka sig vidare till nästa inlägg eller blogg.
Ibland fastnar man i olika bubblor i livet, kanske en bröllopsbubbla? Hemnet och inredningsbublblan, är man kanske olyckligt kär eller bara otroligt nykär? Det finns många delar av livet då fokus ligger på en och samma sak, så man kan ju tänka på det innan man sorterar in någon i tråkfacket. Att det man själv för stunder helt är uppe i kanske faktiskt inte är precis lika livsomvälvande för den andra att lyssna på, men kan såklart vara intressant ändå. Det handlar liksom om att ge och ta. Nog om det, ingen behöver ta åt sig eller så. Är verkligen inte riktat till en specifik person, mer ett fenomen. Nu verkar det finnas planer om att åka till Mosta och plocka kvistar och kottar med Hermans mor, medan Herman får fixa i köket till oss andra. Bra uppdelning kan jag tycka ;)