Sitter och kikar lite på reprisen av bröstcancergalan. Är alltså på hemmaplan igen. Trött, men det var det värt. Har spenderat två mysiga dagar med mamma i Berlin. Hunnit se en hel del och har gått så mycket att jag har ont i ben och fötter nu. Det enda som saknades var mormor. När hon levde så åkte vi alltid på utflykt tillsammans vi tre. Shopping i Stockholm eller vad det nu kunde tänkas vara. Tre generationer tillsammans. Vi pratade alltid om hur mysigt det skulle bli när vi blev en fjärde generation. Så jag önskar inget hellre än att hon någonstans där uppe är med ändå. För hon skulle ha varit överlycklig över att få barnbarnsbarn. Skulle vara så mysigt att få promenera med vagnen och snicksnacka med henne, men hon får vara med i tankarna istället. Älskade fina mormor. Hoppas att det där 47 miljonerna som samlades in gör att någon annan får behålla sin mamma eller mormor. För det är värt varenda liten krona i hela världen.