Hur länge har jag varit hemma egentligen? Jo sisådär drygt ett dygn. Hur länge har jag känt att min kropp motverkar mig? Jo ungefär lika länge.

 

Igår var i och för sig frossan, blodsockerfallet och tröttheten helt och hållet förorsakat av mig själv. Skyller dock på grabbarna som försenade taxin med en timme. Vi kom inte iväg till flygplatsen förrän kl 14 (skulle åka 13), och fastnade såklart i rusningstrafiken. Tiden flög och pulsen steg. Vi kom till flygplatsen typ 1,5 h innan boarding. Helt ok kan man tycka. Om man inte är i Ryssland. 30 min att checka in, sen passkontroll, taxfree-shopping på fem minuter (dödens död att komma tillbaka till jobbet utan godis) och sen in igenom nästa kontroll. Vid gaten var det lovat att man kunde äta något från cafét. Men ryssarna hade såklart stängt ner det. Och efter att ha fått boardingkortet stämplat tre gånger (whats up med Ryssland och alla dessa stämplar?) så var det liksom kört.

Ingen dryck till planet och inget käk sedan 9 på morgonen. Jag åt alltså ingenting mellan 9-18.30. Och drack en flaska vatten. Well executed dumb ass. Konstigt att man mår som en påse skräp då. Njet.

 

Idag har jag i alla fall ätit och druckit. Men än dock började symptomen smyga sig på vid elvasnåret. Tungt huvud, rinniga ögon och ond hals. Tack då. Nu verkar förkylningen som lurpassat sen innan bröllopet ge sig till känna. Hoppas på att vakna pigg i morgon, men sitter just nu under två filtar och fryser. Kliar gör det också.

 

Stackars stackars mig. (gnäll gnäll gnäll, tänk bara hur Herman har det)