Det är jag just nu.

"Hermaaaan, livet är så jobbigt just nu"
Vad är det nu då undrar H såklart då.
Och inte kan jag svara på det. För det är inget. Förrutom nån jäkla krypande känsla. Kryp bort god damn it. Irriterar till och med mig själv med den här gnällmentaliteten. Hur kan det då vara för H? Inte. Lätt.