Vi pratade om det här med möjlighet till surrogatmammor igår på lunchen. En kollega hade hört talas om en kvinna som bar sin dotters barn i magen. Som surrogat alltså. Mina kollegor tyckte det här var helt sjukt och äckligt, medan jag tycker att det är fantastiskt fint av en mor att ge en sån gåva till sitt barn. Snacka om att vi är på olika våglängd! Om det var min chans att få ett biologiskt barn skulle jag vara min mamma evigt tacksam om hon kunde hjälpa mig med det. Såklart knasig grej, men att bära på någon annans barn i nästan 10 månader. Vilken fin gest!

Ja ni, så olika är vi på mitt jobb.